Dieselbränsle är den gemensamma termen för destillerad eldningsolja som säljs för användning i motorfordon som använder en motor med kompressionständning som fått sitt namn efter sin uppfinnare, den tyske ingenjören Rudolf Diesel. Han patenterade sin ursprungliga konstruktion 1892. Dieselbränsle raffineras från råolja och från biomassamaterial.
De flesta gods- och leveransbilar samt tåg, bussar, båtar, jordbruks-, byggnads- och militärfordon och vissa personbilar och lätta lastbilar har dieselmotorer. Dieselbränsle används också i dieselmotorgeneratorer för att generera elektricitet, t.ex. i avlägsna byar i Alaska och på andra platser runt om i världen. Många industrianläggningar, stora byggnader, institutionella anläggningar, sjukhus och elbolag har dieselgeneratorer för reserv- och nödkraftsförsörjning.
Dieselbränsle tillverkas av råolja och biomassa.
Det mesta av det dieselbränsle som produceras och konsumeras i USA raffineras från råolja i oljeraffinaderier. Amerikanska oljeraffinaderier producerar i genomsnitt 11 till 12 gallon dieselbränsle från varje fat råolja på 42 gallon (USA). I USA produceras och konsumeras även biomassabaserade dieselbränslen.
Före 2006 innehöll det mesta dieselbränsle som såldes i USA stora mängder svavel. Svavel i dieselbränsle ger upphov till luftföroreningar som är skadliga för människors hälsa. År 2006 utfärdade den amerikanska miljöskyddsbyrån krav på att minska svavelhalten i dieselbränsle som säljs för användning i USA. Kraven infördes successivt, med början för dieselbränsle som säljs för fordon som används på vägar och så småningom även för allt dieselbränsle som inte är avsett för vägar. Dieselbränsle som nu säljs i Förenta staterna för användning på väg är ultra-low sulfur diesel (ULSD), som har en svavelhalt på 15 delar per miljon eller mindre. De flesta dieselbränslen som säljs för användning utanför vägar är också ULSD.